Förra kapitlet:

"Ursäkta, Mr Edwards. Jag heter Kevin Smith och är ny här." Sa jag och försökte låta så trevlig som möjligt.

"Jaha ja. Jo jag har fått höra att det skulle komma en ny elev. Här har du dina böcker." Svarade han och gav mig en bunt med böcker.

"De andra har redan börjat läsa boken "Borta med vinden". De ska ligga på sidan 106 nu. Du får läsa hemma tills nästa lektion." Sa han sedan. Jag nickade till svar. Jag började gå mot en ledig plats men en hand på min axeln stoppade mig.

"Inte så fort." Sa Mr Edwards. Klassen satt och småpratade med varandra men när Mr Edwards harklade sig, blev alla knäpptysta.

"Det här är Mr Smith. Den nya eleven. Jag förväntar mig att alla ska se till så att han känner sig hemma här." Sa han strängt och spände blicken i klassen. Alla nickade.

"Mr Smith? Varsågod och sätt dig bredvid Mr Butler." Sa han sedan och pekade på en kille på andra raden. Jag gick dit och satte mig bredvid honom.

"Tja, jag heter Ryan." Viskade killen.

"Tja, Kevin." Viskade jag tillbaka. Mr Edward startade lektionen med en lång och döds tråkig genomgång. Som aldrig tycktes ta slut. Jag lyssnade inte så mycket på vad han sa. En gång under genomgången frågade han mig en fråga. Jag kunde svaret men precis när jag skulle svara såg jag rakt in i ett par gröna ögon. Courtneys ögon. Jag tappade helt tråden och stammade fram mitt svar. Som tur var hade jag rätt trots min tillfälliga kortslutning. När lektionen äntligen var slut störtade alla ut från klassrummet. Jag såg Courtney försvinna bort i korridoren med sina vänner. Plötsligt kände jag en klapp på axeln. Jag vände mig och och såg Ryans ansikte. Bredvid honom gick en till kille som jag inte visste namnet på.

"Stod du ut?" Frågade Ryan och skrattade.

"Knappt, han är ju värsta tyrannen!" Utbrast jag och skrattade jag med.

"Man vänjer sig" Sa killen som jag inte visste vad han hette.

we♥it & google
 Lissas perspektiv

Jag möttes av nyfikna blickar från eleverna. När läraren fick syn på mig reste han sig upp från stolen och kom fram till mig.

"Hej! Du måste vara Clarissa!" Sa han och skakade min hand.

"Lissa." Svarade jag och log lite generat. Det var ingen som kallade mig Clarissa, förutom mormor då.

"Jaha, Lissa! Jag är Mr Ceydon." Svarade han. Sedan vände han sig mot klassen.

"Får jag be om er uppmärksamhet!" Sa han helt i onödan, eftersom att alla redan var tysta och kollade på oss.

"Det här är den nya eleven, Lissa!" Klassen sa ord som hej eller välkommen och de flesta log mot mig.

"Du kan ju sätta dig bredvid Emma." Sa han och en tjej med rödbrunt hår vinkade lite blygt. Bredvid henne satt en tjej som också log mot mig. Jag satte mig på Emmas andra sida.

"Hej!" Viskade hon när Mr Ceydon startade lektionen.

"Hej hej!" Viskade jag tillbaka.

"Vad brun du är!" Viskade hon sedan. Jag log mot henne och viskade "Tack". När Mr Ceydon sa att vi skulle arbeta i böckerna byttes tystnaden som hade legat över klassrummet under genomgången ut mot ett stillsamt pladder.

"Jag heter Wilma!" Sa tjejen som satt på Emmas andra sida.

"Okej, ja jag heter Lissa." Svarade jag och log mot henne.

"Så vart kommer du ifrån?"

"Arizona." Svarade jag.

"Åh! Skojar du? Jag har alltid velat åka dit! Det är därför du är så brun, eller hur?" Utbrast Emma.

"Haha, ja jag antar att det är därför." Svarade jag och log. Plötsligt vände en kille som satt framför mig sig om. Han var snygg, riktigt snygg faktiskt. Han log stort mot mig och vickade stolen bakåt så att han skulle komma närmre.

"Tja! Liam." Sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog emot den och log jag med.

"Lissa." Svarade jag. Han släppte min hand och vände sig om igen. Emma som satt bredvid mig fnittrade tyst.

"Åh! Det där är Liam, som för övrigt typ är skolans snyggaste kille." Viskade hon i mitt öra.

"Haha, ja han var verkligen snygg." Svarade jag och Wilma himlade med ögonen.

"Emma har typ haft en crush på honom i flera månader." Sa hon. Jag bara skrattade till svar. Emma och Wilma verkade schysta. När lektionen slutade gick jag tillsammans med Emma och Wilma ut från klassrummet.

"Vad har du för skåpsnummer?" Frågade Wilma.

"322." Svarade jag.

"Okej, jag har 325 så det är ju ganska nära." Sa Wilma. Vi gick mot skåpen och på vägen dit mötte vi två tjejer och tre killar som verkade känna Emma och Wilma. De hälsade glatt på mig och presenterade sig.

"Så, Lissa. Vad tycker du om skolan so far?" Frågade en av killarna som hette Aaron. Han var söt, med sitt röda hår och sina stora blåa ögon.

"Den verkar bra. Och alla är snälla mot mig." Svarade jag och log mot honom.

"Bra! Vad har du för lektion nu?" Frågade han sedan.

"Eh, historia i sal 21."

"Åh, okej. Jag har engelska nu." Svarade han.

 

Ingen annan av dem hade samma lektion som mig, men en av tjejerna som hette Sarah hade lektion i klassrummet bredvid så vi tog sällskap. På vägen dit lämnade jag mina saker i skåpet. När jag kom fram till klassrummet satt återigen klassen redan där. Det såg ut som om läraren precis tänkt starta när jag kom in.

"Åh Clarissa! Eller Lissa, som Mr Ceydon sa att du föredrar. Jag heter Miss Eriksen" Sa den unga läraren och log mot mig. Hon var blond och liten. Hon såg snäll ut.

"Hej, Miss Eriksen. Ja jag föredrar Lissa." Svarade jag. När Miss Eriksen återigen tänkt starta lektionen, rycktes dörren upp och Liam kom in.

"Liam, vad snällt av dig att dyka upp." Sa Miss Eriksen sarkastiskt.

"Sorry." Mumlade han tillsvar och gick för att sätta sig. Jag satt bredvid en tjej som varit på min första lektion också. På min andra sida var det en tom plats. Liam satte sig där, trots att det fanns andra tomma platser.

"Tja." Viskade han. Jag nickade till svar. Lektionen startade. Historia var ett av mina favorit ämnen men jag kunde inte riktigt koncentrera mig på det Miss Eriksen sa när Liam satt bredvid mig. Han var verkligen snygg. Hans mörkbruna hår var spretigt och de mörkblåa ögonen var inramade av tjocka ögonfransar. Jag satt då och då och sneglade på honom och jag märkte att han gjorde detsamma. Det gånger våra blickar möttes log vi båda generat och tittade bort.

"Juste! Skulle någon kunna visa Lissa runt i skolan?" Frågade Miss Eriksen när alla stod och plockade ihop sina saker efter lektionen. Jag såg att tjejen bredvid mig räckte upp handen men Miss Eriksen valde någon annan.

"Bra, Liam. Då så! Vi ses i morgon!" Sa hon och alla strömmade ut från klassrummet. När jag hade kommit ut dök någon upp bredvid mig.

"Här har du mig! Din personliga guide!" Sa Liam och log ett bländande leende. Jag skrattade bara.

"Så, vad vill du se först?" Frågade han sedan.

"Jag har lunch nu, så matsalen antar jag." Svarade jag.

"Bra! Jag är jätte hungrig." När vi kom fram till matsalen och hade tagit vår mat såg jag att Emma, Wilma och de andra satt och vinkade till mig. Jag började gå mot dem och Liam viskade "Är det okej om jag gör er sällskap?".

"Visst!" Svarade jag och tillsammans gick vi genom matsalen till bordet där mina, kanske, blivande kompisar satt. På vägen gick vi förbi ett bord där det satt några killar och tjejer. Killarna var alla snygga och tjejerna… Ja vad ska man säga? Det var sådana tjejer som man får dåligt självförtroende av att bara titta på. Och de var alla cheerleeders, så klart.

"Ey, Liam!" Sa en av killarna när vi gick förbi.

"Ehm, jag ska käka med Lissa idag." Sa Liam och nickade mot mig. Killen nickade. När vi precis skulle gå vidare såg jag hur en av tjejerna, självklart den snyggaste, satt och stirrade mordiskt på mig. Jag vände bort blicken och gick vidare. Klumpen i magen, som inte riktigt försvunnit än, växte sig större. Vi satte oss vid bordet där Emma, Wilma och Aaron var mitt i en diskussion om vilken skräckfilm som var det bästa. När Emma fick syn på Liam bredvid mig satte hon tuggan som hon precis stoppat i munnen, i halsen. Hon hostade förläget och rodnade. Liam log mot henne.

"Är det lugnt om jag sitter med er idag?" Frågade han charmigt.

"Självklart!" Utbrast Emma. Jag lade märke till att en av killarna, som hette Jake, stirrade på Liam på samma sätt som den där tjejen stirrat på mig. När vi åt pratade alla med varandra och alla ville veta saker om mig. Hade jag några syskon? Hur var min förra skola? Wilma frågade till och med om jag hade haft någon kille i Arizona, vilket gjorde mig lite generad. Jag såg att Liam nyfiket lutade sig framåt.

"Ehm, ja. Men det var några månader sen jag gjorde slut." Svarade jag med hettande ansikte.

"Okej, varför gjorde du slut?" Frågade Wilma sedan. Hon verkade inte vara blyg i alla fall.

"Nej, men… Jag var bara inte kär längre." Tillslut verkade hon inse hur generad jag var och bytte samtalsämne.

 

Resten av dagen rullade på ganska fort. Liam visade mig resten av skolan och under alla lektioner var det minst en person jag kände där. Men när det ringde ut efter sista lektionen, blev jag ändå lättad. Jag hade klarat första dagen! Jag gick tillsammans med Wilma till mitt skåp. Vi hade haft sista lektionen tillsammans. Jag låste upp mitt skåp och tog ut mina saker. Vi hade redan fått några läxor. Jag suckade när jag lade ner mina böcker i väskan. Jag skulle precis stänga skåpet när någon slöt upp bakom mig och lade en arm runt min midja.

"Tja sötnos." Viskade Liam i mitt öra. Det kändes konstigt för att jag inte kände killen. Men samtidigt bra, för ja, det var ju Liam.

"Haha, hej Liam." Svarade jag, stängde skåpet och drog mig ur hans famn.

"Ehm, jag tänkte… Jag ska ändå till Stratford och, ehm… Vi kanske kan ta en fika eller nått där?" Sa Liam och tro det eller ej, men han rodnade faktiskt lite.

"Eh, visst. Jag har ändå inget bättre för mig." Svarade jag och log. Det fick honom att genast se självsäker och obekymrad ut igen.

"Bra! Bussen går om två minuter, så om vi skyndar oss hinner vi!" Vi började springa genom korridoren. Vi hann fram precis när alla hade gått på bussen. Flämtandes och skrattandes betalade vi och satte oss bredvid varandra långt bak.

"Vilken tur att vi hann! Nästa buss går först om en halvtimme." Sa Liam när vi satte oss.

"Ja, vilken tur." Sa jag och tänkte att jag måste ta reda på vilka tider bussen går.

"Så, vet du något bra café i Stratford?" Frågade Liam sedan.

"Nja, jag var på ett café för några dagar sedan, men det var sådär. Jag vet inte om det finns så många." Svarade jag.

"Okej, men vi behöver ju inte fika. Vi kanske kan göra något annat?"

"Ja, vi kan dra hem till mig. Om du vill alltså?" Svarade jag.

"Ja! Det låter bra! Så kan jag se hur du bor."

"Haha, det är inte så fint just nu. Det står tomma flyttkartonger överallt. Och så tror jag att min mamma är hemma." Svarade jag. Resten av bussresan satt vi bara  och pratade om olika saker.

 

När bussen stannade vid busshållplatsen vid mitt hus, blev jag lite nervös. Tänk om mamma sa något pinsamt? Eller tänk om jag hade glömt ett par trosor på golvet i mitt rum? När jag skulle öppna dörren märkte jag till min lättnad, att den var låst. Ingen hemma. Jag drog upp nycklarna från jackfickan och låste upp dörren. Jag såg att mammas skor var borta, precis som de tomma flyttkartonger som hade stått i hallen i morse. Jag och Liam drog av oss skorna och gick in i köket.

"Vilket fint hus! Och jag har inte sett en enda flyttkartong än så långe." Sa Liam och log.

"Haha tack. Mamma måste vara iväg och lämna dem nu." Svarade jag och log jag med.

"Okej."

"Vill du ha något?" Frågad jag sedan.

"Nej tack, det är bra."

"Okej. Ehm, vill du se resten av huset?"

"Ja!" Svarade Liam och sken upp i ett bländande leende. Vi började med att gå in i vardagsrummet. Sedan öppnade jag altandörren och vi gick ut på terassen. Liam inspekterade den stora poolen. Efter det gick vi in igen och upp till övervåningen. Vi gick genom den lilla korridoren och jag berättade vilket dörr som ledde till vilket rum.

"Min brorsas rum… Mamma och pappas… Pappas arbetsrum… Och så, ehm, mitt rum." Jag drog ett djupt andetag och öppnade dörren. Sedan granskade jag snabbt hela rummet. Puh, inga trosor golvet.

"Vad fint!" Utbrast han och gick in efter mig. Jag satte mig på min säng medan han gick runt och tittade runt. Tillslut tog han upp ett foto på mig och Millie från när vi var små.

"Jag ser att det där är du. Men vem är den andra?" Frågad han och pekade på bilden.

"Det är min kompis från Arizona, Millie." Svarade jag och log åt bilden. Den var tagen när jag och Millie var på ett tivoli. Vi hade precis åkt någon läskig karusell och jag såg hur glad som helt ut, medan Millie stod och grät.

"Vad söt du var! Fast… Det är du ju fortfarande." Sade Liam sedan. Jag hostade till och kände hur kinderna började hetta mer än någonsin.

"Ehm, eh… Tack…" Stammade jag fram. Liam verkade lite besvärad och började generat skruva på sig.

"Jag borde nog gå. Jag ska träffa farsan i centrum om en kvart. Han jobbar här." Mumlade han efter ett tag.

"Åh, okej." Svarade jag snabbt och reste min upp. Vi gick ner till hallen och Liam började klä på sig ytterkläderna.

"Vi ses i morgon." Sa han när han stod i dörröppningen.

"Ja det gör vi. Hej då!" Svarade jag. Men innan jag hann stänga dörren tog han tag i min hand.

"Du… Förlåt för att jag sa det där. Men jag menar det. Du är verkligen söt." Sa han, släppte min hand och gick iväg. Jag stod kvar i dörröppningen och såg efter honom. Han vände sig om en gång och log ett snett leende. När jag inte såg honom längre stängde jag dörren och gick in igen. Jag slängde mig i soffan och satte på TVn. Jag ville inte erkänna det, men små, små lycko bubblor började dyka upp i min mage. Jag hade gått i min nya skola i en dag och skolans snyggaste kille hade redan sagt att jag var söt. Jag satt fortfarande och små log för mig själv, när jag hörde dörren öppnas. Sed

hörde jag mammas röst i hallen som ropade "Hej hej! Jag är hemma!"

---

Såå! Långt kapitel, vad tyckte ni om det? :) Som ni märker, blir det mer och mer Lissa och mindre Kevin. Kevin kommer såklart fortfarande vara med (i nästan varje kapitel) men han är mest med av en speciell liten anledning. Kan inte avslöja mer, hoho. Nu kommer det inga fler kapitel idag. Men kanske i morgon om ni är duktiga och kommenterar ;) Kram