När kommer nästa kapitel? Ja, hörrni. Det vet jag inte riktigt. Har liksom tappat suget lite nu när jag är hemma igen. Och det blir inte lika bra om jag tvingar mig själv till att skriva. Men nästa kapitel kommer ändå inom en snar framtid! För jag har massa idéer och längtar tills novellen kommer igång på riktigt. Hoppas ni inte är allt för arga på mig. Vi hörs snart, kram!


Bara jag som får känslan av att han typ tänker "I'm watching you"?

Förra kapitlet:

"Vi måste ta en bild till twitter!" Sa jag och drog fram min mobil. Tjejerna ställde sig bredvid mig och jag tog några bilder. En på våra ansikten, en där man inte såg ansiktena och en på bara våra skor. Klockan var snart sex och vi hade sagt att man kunde komma vid sex. Vi gick ner till vardagsrummet där killarna satt i soffan och lyssnade på musik. När vi kom in satt de och skrattade högt åt något. Men när de fick syn på oss, tystnade de och spärrade upp ögonen.

"Oj! Vad snygga ni är!" Sa Aaron efter ett tag. Vi började skratta och gick och satte oss i soffan.

"Ni ser inte så tokiga ut ni heller." Sa Jenny. Emma kopplade datorn till ett högtalarsystem. Det lät riktigt coolt och basen gjorde så att det dunkade i hela kroppen. Vi började sjunga med i låtarna och jag blev mer och med taggad. Efter ett tag började folk komma. Vi hade dörren öppen så det var bara att komma in. Fler och fler kom. Snart var vardagsrummet fullt av dansande människor.

---

Ryans perspektiv

När jag och Chaz kom till festen var det redan många där. Folk stod både utanför och inne i huset. Vi pressade oss fram i folkmassan och letade efter Kevin. Tillslut fick jag syn på honom. Han stod och snackade med några killar från laget.

"Där är han!" Sa jag till Chaz. När vi kom fram hoppade vi på honom och skrek "Grattis!". Han Skrattade.

"Tack!" Sa han. Vi pratade med grabbarna ett tag, men en efter en försvann de sedan iväg. Tills det bara var, jag, Chaz och Kevin kvar. När vi hade pratat ett tag såg jag en tjej som stod och snackade med några jag inte kände igen. Någon verkade precis ha sagt något roligt, för alla stod och skrattade. Hennes leende lyste upp hela rummet.

"Killar, kolla tjejen! Fan vad snygg!" Sa jag och nickade mot henne.

"Ehm, det där är min syrra." Sa Kevin. Jag stelnade till.

"Du skojar va?" Sa jag generat.

"Nepp…" Mumlade Kevin. Chaz började as garva och jag blängde på honom.

"Vadå, hon är ju snygg…"

"Ja, man kan inte tro att ni är tvillingar Kevin!" Sa Chaz och skrattade ännu högre. Då vände hon sig om och såg på oss. Jag vände bort blicken. Jag såg i ögonvrån hur hon kom emot oss.

"Hej! Är det ni som Chaz och Ryan?" Sa hon och ställde sig bredvid Kevin.

"Tjena! Ja det är vi!" Sa jag och log stort. Jag hade ingen lust att visa mig blyg eller nervös, trots att jag bara av att se henne tappade mod.

"Okej! Jag är Lissa. Har ni kul eller?" Frågade hon.

"Ja det har vi. Vi stod faktiskt precis och pratade om…" Började Chaz, men jag trampade på hans fot så att han tystnade.

"Hur mycket folk det är här!" Sa jag. Hon såg lite skeptisk ut men frågade ingenting.

"Okej… Eh, det var kul att träffas! Men vi ses säkert snart igen." Sa hon och gick därifrån. Jag såg efter henne. Hon hade på sig en svart klänning, som framhävde hennes fina kropp. Hennes långa hår var lockigt och hennes blåa ögon… Jag rycktes tillbaka till verkligheten när Kevin plötsligt harklade sig.

"Jaha, ska vi bara stå här hela kvällen eller?" Sa han.

"Nä! Nu ska vi dansa!" Sa Chaz och störtade mot en tjej som stod och dansade med sina kompisar. Tjejen skrattade men verkade inte ha något emot att dansa med honom.

 

Lissas perspektiv

När jag var på väg mot några tjejer från skolan, grep någon tag i min axel. Jag vände mig om och där stod Emma.

"Pratade du precis med dem där killarna?" Sa hon och pekade mot Ryan och Chaz som dansade runt med några tjejer.

"Eh, ja." Svarade jag.

"Vet du vilka dem är!?" Utbrast hon.

"Ryan Butler och Chaz Somers, eller?" Jag fattade inte vad hon snackade om och såg förmodligen ut som ett stort frågetecken.

"JA! OCH DEM ÄR BÄSTA KOMPISAR MED JUSTIN BIEBER!" Skrek hon. De som stod närmast vände sig om och tittade lite konstigt, men som tur var överröstades hon av musiken.

"Va? Han sångaren? Jaha, hur känner dem varandra?" Frågade jag.

"Justin kommer från Stratford! Han brukar komma dit ibland, men jag har aldrig lyckats träffa honom! Fattar du vilken chans det här är eller!?" Hon stod nu och hoppade av lycka. Jag hade aldrig riktigt varit något fan av Justin. Visst, han hade bra röst och var jäkligt snygg. Men jag tyckte inte att hans låtar var särskilt djupa.

"Jaha… Jo, men det skulle väl vara en ganska bra chans." Mumlade jag till svars.

"Ja! Snälla gå fram och snacka med dem igen? Och så kan jag följa med också! Snälla, snälla, snälla?" Emma hade nu knäppt händerna och såg bädjande på mig.

"Men ååhh. Okej då! Men bara för att du ska sluta tjata." Utbrast jag och såg mot platsen där de båda nyss dansat. Men jag såg bara Chaz. Han hoppade runt och såg helt galen ut. Sedan fick jag syn på Ryan som var på väg mot ett bord med bålskålar. "Perfekt!" Tänkte jag för mig själv och drog sedan med mig Emma dit.

"Hej igen Ryan!" Sa jag när vi stod bakom honom. Han vände sig om och log stort mot oss.

"Tja!" Svarade han.

"Det här är min kompis Emma." Sa jag sedan och gjorde en gest mot henne.

"Hej Emma!" Svarade han.

"Hej!" Sa Emma och log ett stort leende.

"Jo, jag tänkte, eftersom att du är kompis med Kevin… Så kanske vi kunde lära känna varandra också? För ja, vi är ju tvillingar. Och jag vill liksom ha koll på vilka han umgås med." Babblade jag på och lät säkert inte så vettig.

"Jaha, jo det skulle vara kul att lära känna dig! Dig också Emma." Sa han.

"Bra! Vi kan väl börja med att dansa?" Frågade jag, som ett försök att få mig att sluta snacka.

"Visst!" Sa Ryan. Vi gick till det ställe där Chaz fortfarande stod och dansade. Nu klängandes på någon tjej, med lite för mycket urringning. Vi stod alla och dansade ett tag, innan musiken plötsligt sänktes och jag såg att Wilma stod på en stol för att alla skulle se henne.

"Hej! Hoppas alla har kul och förlåt för att jag avbryter. Men det här är ju faktiskt en födelsedags fest. Så jag skulle vilja be Lissa och Kevin att komma fram!" Sa hon. Jag kände hur jag tappade hakan och en klump bildades i min mage. Det här var jag inte beredd på. Vad hade dem nu planerat? Sakta gick jag fram till Wilma och såg att Kevin också gjorde det. Han såg nervös ut och såg sig omkring medan han gick fram. Jag ställde mig bredvid Wilma, fast på golvet och Kevin ställde sig bredvid mig.

"Okej, nu tycker jag att vi sjunger för dem!" Sa Wilma och sedan började alla sjunga. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag stod bara där och såg fånig ut. Jag såg att Kevin skrattade åt några killar som gick ner på knä och sträckte upp armarna i luften medan de sjöng. När låten var slut jublade alla och hurrade sedan. Efter det tog Wilma till orda igen.

"Så, grattis! Vi som är party fixare, har faktiskt en liten överraskning till er!" Sa hon och upp två små paket som hon gömt bakom ryggen.

"Varsågoda!" Sa hon och gav oss varsitt paket. Men precis när jag skulle öppna det, hördes upprörda röster och sedan ett brak utifrån. Jag och Kevin sneglade på varandra och alla andra tystnade och några började gå ut för att se vad som hänt. Det gjorde även jag och Kevin. Vi trängde oss förbi alla och gick ut på terassen. Några killar stod och hjälpte någon upp från marken. Personen såg ut att ha ramlat på ett bord som vält. Det var en kille, men jag kände inte igen honom. Några meter ifrån killen, stod någon som jag däremot kände igen. Liam.

"Jävla idiot! Vad fan är ditt problem? Du kan ju fan inte bara komma och mucka!" Sa killen sluddrigt när han hade rest sig upp. Han såg ut att prata med Liam.

"Är jag en idiot? Ska du kaxa? Visst kom bara!" Sa Liam tillbaka och sluddrade även han. De var båda väldigt fulla, det gick inte att undgå. Liam tog några  vingliga steg fram. Utan att tänka gjorde även jag det. Jag grep tag i Liams arm.

"Vad håller ni på med?" Väste jag tyst till Liam.

"Lissa, babe! Tja!" Svarade han högt.

"Vad håller ni på med Liam?" Sa jag igen.

"Inget! Bara lugn snygging, jag fixar det här." Svarade Liam och log hånfullt mot killen.

"Nej, jag tar det inte lugnt! Det här är min fest och jag vill inte ha bråk. Stick härifrån i sådana fall."

"Men Lissa, chilla! Hörru, babe…" Mumlade han och la en hand på min kind. Jag drog mig undan.

"Stick Liam." Sa jag kort. Men han tänkte inte ge sig så lätt. Han tog ett steg emot mig och lade en arm om min midja och en hand bakom min nacke. Sedan drog han mitt huvud närmre sitt. Jag kämpade emot, men han var stark. Han skulle precis pressa läpparna mot mina, när han rycktes iväg från mig. Innan jag han förstå vad som hänt, hade någons knytnäve träffat Liams näsa som började blöda. Jag såg chockat på personen som slagit honom. Ryan.

---

Sådär! Äntligen ett nytt kapitel :) Ganska kort, men vad tycker ni? Spännande spännande va? ;) Kommentera och låt mig veta era åsikter!

Hej på er! Fixade precis ihop en design. Hoppas ni gillar det. Det blev väldigt enkelt, men jag tyckte att det räckte så!

Hoppas att ni har det bra. Jag åker iväg till Göteborg nu på lördag och är borta i ca en vecka. Tror att jag kommer kunna få tillgång till en dator där, men om det kommer få/inga inlägg så vet ni varför! Börjar skriva när jag kommer hem igen :) Kram



Kapitel 7och 8 hamnade under det här inlägget! Så bläddra ner för att läsa :)

Förra kapitlet:

Förra kapitlet:

"Ooooo! Bra! Då kan vi ragga Kitchner brudar!" Sa Ryan och skrattade.

"Haha, mm… Men du, ni får hjälpa mig att bjuda massa folk."

"Självklart! Jag har mina kontakter…"

"Bra! Men vi ses imorn i plugget då!" Sa jag.

"Ja! Vi ses mannen." Svarade Ryan och lade på. Jag satt kvar i mitt rum ett tag, sedan bestämde jag mig för att snacka med Lissa. Jag gick till hennes rum och knackade på.

"Kom in!" Hörde jag henne ropa. Jag öppnade dörren och gick in. Lissa satt på sin säng och målade tånaglarna.

"Hej!" Sa jag och satte mig på golvet.

"Hola." Svarade hon.

"Berätta om planerna." Sa jag sedan.

"Hmm, asså jag har inte varit med och planerat så mycket. Det är mest mina kompisar som har gjort det. Men vi tänkte som sagt ha festen hemma hos Emma. Toms brorsa ska fixa dricka, men man får ta med sig eget också." Sa hon.

"Okej, det låter bra. Ryan sa att han kan bjuda in massa folk också." Sa jag.

"Bra! Du det här kan nog bli ganska grymt!" Sa hon och log stort.

"Ja, det kan nog det." Jag reste mig upp och gick in till mitt rum igen. Där satte jag på datorn och loggade in på facebook. Det första jag såg var något som Ryan hade skrivit.

"PARTY PÅ LÖRDAG! Kevin och Lissa Smith fyller år! Hör av er till dem för info. It's gonna be awesome!" Stod det. 48 personer gillade redan det han hade skrivit. Jag suckade. Det var alltså här Ryan hade sina kontakter.

Lissas perspektiv

På måndagen i skolan verkade min och Kevins fest vara det stora samtalsämnet. Jag blev ganska chockad över hur många som kände till den. Mina och Kevins kompisar hade gjort ett bra jobb med att sprida ryktet. Jag tappade räkningen på hur många som kom fram till mig och frågade vart den skulle vara, vilken tid man kunde komma och vad jag önskade mig. Jag kände mig väldigt generad över den sista frågan. Jag ville inte att folk som jag knappt kände skulle slösa pengar på en present till mig.

På lunchen satt jag som vanligt med Emma, Wilma, Aaron, Jenny, Tom, Jake och Sarah.

"Lissa? Vad ska du ha på dig på festen?" Frågade Sarah.

"Eh, jag vet inte. Jag kan säkert rota fram något ur garderoben." Svarade jag och ryckte på axlarna.

"Det ska du verkligen inte göra! Du ska med oss och shoppa i morgon efter skolan!" Utbrast Wilma och spände blicken i mig.

"Ja, det ska du. På din födelsedag ska du vara snyggast av alla!" Lade Emma till.

"Hon är alltid snyggast av alla." Hörde jag en röst bakom mig. Jag vände på huvudet och såg rakt in i Liams ögon. Han log flirtigt mot mig.

"Ehm, hej Liam." Mumlade jag.

"Så jag hörde att du ska ha fest! Är det lugnt om man kommer eller?" Sa han och satte sig på stolen bredvid min.

"Så klart! Ju fler desto bättre." Svarade jag.

"Bra. Ska man ta med sig eget, ja du vet…" Frågade han sedan.

"Aa…" Svarade jag.

"Okej, då vet jag! Vi ses." Sa han sedan och gick iväg. Jag kände mig generad. Liam hade flirtat ganska mycket med mig den senaste månaden, men aldrig inför mina vänner. Jag såg på dem. Alla flinade menande mot mig.

"Ooooh, jag visste inte att ni hade något på gång!" Sa Aaron.

"Det har vi inte heller!" Sa jag till mitt försvar. Liam var skitsnygg, visst. Men jag hade inga känslor för honom.

"Nä, säkert inte." Sa Wilma och skrattade. Men innan jag, eller dem, hann säga något mer, ringde det in. Lunchen var slut.

"Saved by the bell…" Mumlade jag för mig själv.

 

Nästa morgon packade jag snabbt ner plånboken i väskan innan jag sprang mot bussen. Jag skulle ju med tjejerna och shoppa efter skolan. Idag passade perfekt , för hela skolan skulle sluta vid ett. Dagen gick fort och vips satt jag på bussen på väg till den stora gallerian i Kitchner.

"Jag hoppas verkligen att jag hittar något! Annars får jag väl sno något av syrran." Sa Jenny.

"Det är klart du hittar något! Allt passar ju bra på dig." Sa Sarah. Det var sant. Jenny var en tjej som fick vilket plagg som helst att se snyggt och trendigt ut. Det var något som vi alla var lite avundsjuka över. Men Jenny verkade inte själv märka det. Eller så lät hon bara bli att skryta om det. När vi var framme vid gallerian, började vi genast leta igenom affärerna på jakt efter de snyggaste klänningarna. Precis som jag trott hittade Jenny en jätte snygg klänning, nästan på en gång. Efter det hittade Sarah sin. Så de gick iväg för att leta efter skor istället. När jag, Emma och Wilma gick in på någon liten affär som inte var så känd, fick jag syn på den. Alltså klänningen med stort K. Den hängde där på galgen och såg nästan magisk ut. Jag sprang fram till den och letade fram en i min storlek. Jag visade upp den för Emma och Wilma och de nickade uppskattande.

"Perfekt! Fast jag måste se hur den ser ut på också." Sa Emma och gjorde en gest mot provrummen. Jag gick dit, drog av mig mina kläder och satte på mig klänningen. När jag hade dragit upp dragkedjan på sidan, granskade jag mig själv i spegeln. Den svarta klänningen smet åt om min kropp perfekt och jag hoppade till av lycka över att den var så underbar.

"Är ni beredda?" Frågade jag tjejerna som stod utanför och väntade.

"Ja!" Svarade dem samtidigt. Jag drog undan draperiet till provhytten. Emma och Wilma tittade på mig och gapade båda två.

"Herregud vad fin!" Utbrast Wilma efter ett tag.

"Det… Det är liksom verkligen den perfekta klänningen!" Kontrade Emma.

"Tack." Sa jag och snurrade ett varv.

"Och du kommer bli ännu vackrare när du har fixat håret, skaffat snygga skor och sminkat dig lite." Sa Wilma. Emma nickade och jag log.

"Fast… Jag har inte tittat vad den kostar än. Tänk om det är svindyr!" Sa jag sedan. Sakta drog jag upp lappen som satt fast på sidan av klänningen. Och sedan drog jag en lättad suck.

"Yes! Bara 300 kr!" Sa jag och log stort. Emma och Wilma log dem med och gick sedan och tittade runt i affären medan jag bytte om och betalade. När vi gick in i nästa affär, hittade både Emma och Wilma varsin klänning. Vi bestämde oss för att gå och leta efter skor. Vi gick in på den skoaffär som låg närmast oss och såg att Sarah och Jenny också var där. Sarah hade redan hittat ett par men Jenny letade fortfarande. Jag hittade ett par blåa skor i samma nyans som mina ögon. Det skulle bli snyggt. När alla hade hittat skor gick vi och satte oss på Starbucks för att fika. Vi satt och pratade i en timme innan vi bestämde oss för att åka hem.

 

Resten av veckan flöt iväg snabbare än önskat, eftersom att jag var så nervös inför festen. På fredags kvällen när pappa kom hem från jobbet, åt vi tårta och firade oss i förskott. Jag och Kevin skulle ju vara borta på kvällen och pappa skulle jobba på dagen. Mamma hade lagt en madrass på golvet i mitt rum, som Kevin skulle sova på. Så hade vi gjort enda sen vi var små, så att mamma och pappa kunde sjunga för båda två samtidigt på morgonen. När det var dags att sova kröp jag ner under täcket och efter ett tag kom Kevin in i mitt rum och lade sig på madrassen.

"Så, vi fyller 17 i morgon. Kan du fatta det?" Sa jag efter några minuters tystnad.

"Haha, nej. Det känns lite konstigt. Nästa år fyller vi liksom 18 och blir myndiga!" Svarade han.

"Mm…"

"Tycker du att det ska bli kul med festen imorn då?" Sa han sedan.

"Ja, det är kul att så många ska komma!"

"Aa, fast det är lite läskigt tycker jag. Massa människor som man inte känner kommer för att fira oss liksom."

"Ja det är läskigt. Hoppas det inte spårar ur och vi typ blir tvungna att ringa polisen eller nått!" Sa jag och vi började skratta.

"Hoppas inte det. Men vi behöver ju inte bli så fulla. Vi kan ju liksom se till så att ingen blir galen."

"Ja." Vi låg tysta ett tag till innan jag hörde att Kevin drog ett djupt andetag.

"Jag älskar dig, det vet du va? Även fast vi bråkar, så är jag glad att jag har dig." Sa han. Det var mörkt, så jag såg inte hans ansikte. Men jag kunde tänka mig att han rodnade.

"Jag älskar dig med Kevin. Jag kunde inte ha haft en bättre tvillingbror." Svarade jag och log i mörkret.

"Bra, god natt Lissa!" Sa han.

"God natt!" Svarade jag. Efter det blev vi tysta. Jag hörde hur Kevins andetag blev långsammare efter ett tag. Han hade alltid haft lätt för att somna. Jag låg vaken en stund till. Men ljudet av Kevins djupa andetag var sövande. Så snart somnade även jag, för sista gången någonsin som 16åring.

---

Jaha ja. Snart dags för den stora festen! Vad tror ni kommer hända?

Förra kapitlet:

"Så, ska vi beställa pizza nu när alla är här?" Frågade Jake ivrigt.

"Ja!" Svarade alla i kör. Vi ringde till en pizzeria i närheten och beställde pizzor. Medan vi väntade på att pizzorna skulle komma  dukade vi fram bestick, tallrikar, glas och cola. Jag hade glömt mitt och Emmas samtal utanför dörren, när hon plötsligt sa "Lissa fyller år om en vecka!". Jag stelnade till och blängde på henne.

"Gör du?" Sa Tom och log stort.

"Ska du ha fest?" Frågade Jenny innan jag hunnit svara. Hon var en tjej som älskade att festa och jag såg på henne hur nya fest möjligheter dök upp i hennes huvud.

"Nä, jag ska bara fira med familjen." Svarade jag och Jenny såg lite besviken ut.

"Det är klart att du ska ha fest!" Utbrast Sarah.

"Ja! Du har ju en tvillingbrorsa, ni kan ju ha fest tillsammans! Han kan bjuda in folk från stratford och du kan bjuda in folk härifrån!" Sa Emma. Jag suckade. Det var ingen idé att försöka säga emot. Och trots att jag inte gillade tanken på att ha en stor fest för att fira mig, började planer skapas i mitt huvud.

"Okej, det låter faktiskt kul. Men vart skulle vi vara? Vi kan knappast vara hos mig." Sa jag efter ett tag.

"Vi kan vara hos mig! Mina föräldrar ska bort nästa helg!" Svarade Emma och hoppade av glädje. Jag tänkte över det ett tag. Jag ville inte. Det kändes pinsamt och konstig att fira min födelsedag med massa människor som jag inte kände.

"Okej, men jag måste prata med Kevin först." Svarade jag sedan med en suck. Som sagt, det var ingen idé att säga emot dem.


we♥it

Resten av kvällen gick åt att planera inför festen. Eller det var de andra som planerade, jag satt mest och himlade med ögonen och suckade. De gjorde en spotify lista över låtar som vi kunde spela, gjorde ritningar på hur vi skulle dekorera huset och skrev en inköpslista över saker att äta och dricka. Efter ett tag startade diskussionen om alkohol. Jenny, Aaron, Wilma och Tom tyckte att vi skulle fixa alkohol, medan Emma, Sarah och Jake inte tyckte det.

"Alla kommer bli helt galna och typ förstöra huset!" Sa Emma.

"Men nej då! Vi ser bara till att den som blir för full, får dra." Sa Jenny.

"Men hallå? Det är ju faktiskt Lissas fest. Borde inte hon så bestämma?" Sa Aaron efter ett tag. De andra nickade och vände blicken mot mig. Jag hade varit full ganska många gånger, de flesta gångerna på fester. Och jag visste att Kevin också hade varit det. De fester där de inte hade alkohol, var inte alltid lika roliga som de som hade. Men Emma hade ändå en poäng. Det kunde bli riktigt jobbigt om alla blev fulla.

"Eh… Jag vet inte. Eller jo, det skulle vara kul att dricka lite." Svarade jag och skrattade till. Jenny, Aaron, Tom och Wilma sken upp i stora leenden, Emma lade armarna i kors och Jake och Sarah ryckte på axlarna.

"Toppen!" Utbrast Jenny.

"Men vem kan fixa?" Frågade Sarah.

"Min brorsa kan nog fixa lite, men så kan vi ju säga att man får ta med sig eget också." Svarade Tom.

"Bra! Men kan vi sluta prata om festen och sätta på filmen nu?" Sa jag sedan. Vi hade redan ätit upp våra pizzor och filmen "Liftaren" låg och väntade på vardagsrums bordet.

"Ja! Jag springer och poppar popcorn." Svarade Aaron och störtade mot köket. Jag gick fram till TVn och tryckte in filmen i DVD spelaren. Trailers till olika filmer visades innan filmen började, så Aaron hann komma tillbaka från köket. I famnen bar han en stor skål med popcorn som han ställde ner på bordet.

Filmen var läskig, men riktigt bra. När det hade gått någon timme av filmen, såg jag hur Jake och Emma började kyssas. Jag hade märkt att Jake hade varit kär i Emma, sedan min första dag i Stratford. Jag blev glad över att han äntligen tagit mod till sig. Jag petade till Aaron på armen och nickade mot dem. Han sken upp i ett stort leende när han såg dem.

"Jake har varit galen i Emma skit länge nu! Äntligen kanske han slutar tjata om henne." Viskade han till mig. Jag skrattade tyst och fortsatte titta på filmen. När filmen var slut satt alla uppkurade i soffan, tätt ihop.

"Fy fan vad läskig! Han snubben var hur psyko som helst ju!" Utbrast Wilma.

"Ja! Usch! Jag kommer aldrig kunna somna." Svarade Sarah.

"Jodå! Du kan ligga bredvid mig Sarah. Jag beskyddar dig!" Sa Tom ridderligt och blinkade mot henne. Alla började skratta. Vi satt kvar i soffan ett tag, innan vi gick upp och borstade tänderna. Aaron hade redan bäddat i sitt rum, så vi kröp ner under täckena på en gång. Jag lade mig mellan Emma och Jenny. Vi låg och pratade ett tag allihopa, eller inte Emma och Jake. De var upptagna med annat. Tillslut somnade vi.

 

Morgonen därpå vaknade jag av att något kittlade mig på kinden. Jag öppnade ögonen och såg Emma, Aaron och Wilma sitta och le fånigt mot mig. Emma satt närmast mig och i handen höll hon en fjäder.

"God morgon sömntuta!" Sa Aaron.

"God morgon…" Mumlade jag och satte mig upp. Sedan gnuggade jag mig i ögonen. Jenny och Sarah låg fortfarande och sov, men Jake och Tom var inte inne i rummet.

"Vart är grabbarna?" Frågade jag.

"Jag är ju här!" Utbrast Aaron.

"Ja, du ja. Men grabbarna sa jag ju." Svarade jag och Emma och Wilma började skratta. Aaron spelade ledsen men lipade åt mig efter ett tag.

"Dem är i köket och rensar ur kylen." Svarade Wilma. Vi väckte Jenny och Sarah på samma sätt som jag hade blivit väckt på. Sedan gick vi ner till köket där Tom och Jake redan satt och proppade i sig frukost. När frukosten var uppäten gjorde vi oss i ordning. Jag skulle med en buss som skulle gå om en kvart. Jag drog på mig kläderna från igår, borstade igenom håret och drog på mig lite mascara. När jag sedan stod och borstade tänderna fick jag syn på klockan i badrummet som visade att bussen skulle gå om tre minuter. Jag spottade, sköljde snabbt av tandborsten, grabbade tag i min väska med saker och sa hej då till de andra. Sedan kutade jag mot busshållplatsen. Som tur var hade bussen inte kommit än så jag satte mig och väntade. Efter någon minut kom den och jag betalade och klev på.

 

Väl hemma gick jag in till vardagsrummet där mamma, Kevin och pappa satt. Söndagar var den dag i veckan, då pappa inte jobbade.

"Hej gumman!" Sa mamma när jag kom in.

"Hej!" Svarade jag.

"Hade ni kul igår?" Frågade hon sedan.

"Jepp." Jag satte mig ner mellan pappa och Kevin. Kevin satt och höll på med sin mobil och pappa läste en tidning.

"Du Kevin?" Frågade jag efter ett tag.

"Aa?" Svarade han och lade ner mobilen.

"Jag undrar om du vill ha en fest med mig på Lördag?" Svarade jag.

"Va? Vadå fest?" Frågade han.

"En födelsedags fest, dummer." Svarade jag och himlade med ögonen.

"Ja, men det fattade jag ju. Men vilka skulle komma på den då?"

"Eh, du kan bjuda in dina kompisar och folk som dem känner och jag kan bjuda in mina kompisar och folk som dem känner."

"Jaha, eh… Jag vet inte." Mumlade han.

"Men det är väl klart att ni ska ha partaj! Ni fyller ju sjutton!" Utbrast pappa.

"Emma sa att vi kan vara hemma hos henne och mina kompisar har redan planerat massa." Sa jag sedan.

"Men… Okej då. Jag ska snacka med mina polare." Sa Kevin efter ett tag och suckade.

"Bra!" Svarade jag och drog upp min mobil. "Kevin sa ja till festen. Men ni får hjälpa till att bjuda in folk och fixa! Annars blir det inte mycket till fest. ;)" Skrev jag i ett sms och skickade iväg till Emma. Hon och de andra skulle fortsätta att göra något, så de var nog tillsammans fortfarande. "YES!!! Fan vad nice Lissa! Bara lugnt, vi har allt under kontroll. Se bara till så att Kevin bjuder in folk från Stratford också!" Svarade Emma efter bara några minuter.

 

Kevins perspektiv

Vad hade Lissa nu dragit in mig i? Jag gick upp till mitt rum efter ett tag och ringde Ryan. Han svarade efter fyra signaler.

"Tja mannen!" Sa han.

"Yo, Ryan." Sa jag.

"Hur är läget?"

"Bra. Du, jag och min syrra fyller år på lördag. Och hon har fått för sig att vi ska ha nån fest tillsammans."

"Skojar du eller? Fy fan vad kul!" Utbrast han.

"Tycker du? Jag vet inte riktigt vad jag tycker." Svarade jag.

"Det låter ju hur nice som helst ju! Ska ni ha festen hemma hos er eller?"

"Nej, hemma hos Lissas kompis i Kitchner"

"Ooooo! Bra! Då kan vi ragga Kitchner brudar!" Sa Ryan och skrattade.

"Haha, mm… Men du, ni får hjälpa mig att bjuda massa folk."

"Självklart! Jag har mina kontakter…"

"Bra! Men vi ses imorn i plugget då!" Sa jag.

"Ja! Vi ses mannen." Svarade Ryan och lade på. Jag satt kvar i mitt rum ett tag, sedan bestämde jag mig för att snacka med Lissa. Jag gick till hennes rum och knackade på.

"Kom in!" Hörde jag henne ropa. Jag öppnade dörren och gick in. Lissa satt på sin säng och målade tånaglarna.

"Hej!" Sa jag och satte mig på golvet.

"Hola." Svarade hon.

"Berätta om planerna." Sa jag sedan.

"Hmm, asså jag har inte varit med och planerat så mycket. Det är mest mina kompisar som har gjort det. Men vi tänkte som sagt ha festen hemma hos Emma. Toms brorsa ska fixa dricka, men man får ta med sig eget också." Sa hon.

"Okej, det låter bra. Ryan sa att han kan bjuda in massa folk också." Sa jag.

"Bra! Du det här kan nog bli ganska grymt!" Sa hon och log stort.

"Ja, det kan nog det." Jag reste mig upp och gick in till mitt rum igen. Där satte jag på datorn och loggade in på facebook. Det första jag såg var något som Ryan hade skrivit.

"PARTY PÅ LÖRDAG! Kevin och Lissa Smith fyller år! Hör av er till dem för info. It's gonna be awesome!" Stod det. 48 personer gillade redan det han hade skrivit. Jag suckade. Det var alltså här Ryan hade sina kontakter.

 

---

Där har ni nästa kapitel! Vad tycker ni? Går det fort fram? För långsamt? Tänk på att detta är en Justin Bieber novell och han har inte ens varit med än. Men han kommer, kan jag lova er ;)

Förra kapitlet:

"Jag borde nog gå. Jag ska träffa farsan i centrum om en kvart. Han jobbar här." Mumlade han efter ett tag.

"Åh, okej." Svarade jag snabbt och reste min upp. Vi gick ner till hallen och Liam började klä på sig ytterkläderna.

"Vi ses i morgon." Sa han när han stod i dörröppningen.

"Ja det gör vi. Hej då!" Svarade jag. Men innan jag hann stänga dörren tog han tag i min hand.

"Du… Förlåt för att jag sa det där. Men jag menar det. Du är verkligen söt." Sa han, släppte min hand och gick iväg. Jag stod kvar i dörröppningen och såg efter honom. Han vände sig om en gång och log ett snett leende. När jag inte såg honom längre stängde jag dörren och gick in igen. Jag slängde mig i soffan och satte på TVn. Jag ville inte erkänna det, men små, små lycko bubblor började dyka upp i min mage. Jag hade gått i min nya skola i en dag och skolans snyggaste kille hade redan sagt att jag var söt. Jag satt fortfarande och små log för mig själv, när jag hörde dörren öppnas. Sed

hörde jag mammas röst i hallen som ropade "Hej hej! Jag är hemma


we♥it & google

Kevins perspektiv

När jag kom hem var redan alla förutom pappa hemma. Mamma ville veta hur jag hade haft det och jag svarade kortfattat. Sedan gick jag upp till mitt rum. Jag lade mig ner på sängen och granskade taket en stund. Sedan bestämde jag mig för att gå in på internet. Jag började med facebook. Jag hade redan 15 nya vänförfrågningar. Alla var någon som jag hade pratat med under dagen. Jag godkände dem och sedan loggade jag in på twitter. Där hade jag fem nya följare. Det var Ryan, Ryans kompis Chaz, en rödhårig tjej som jag haft några lektioner med, en kille som jag inte visste vem det var och… HON. Courtney följde mig på twitter! Jag kände hur hjärtat tog ett extra skutt. Jag gick in på hennes profil och läste igenom hennes tweets.

"Just got home from school. Boring day, I miss the break!" Stod det i det översta. Jag läste igenom några tweets till, inane jag fastnade på ett av dem.

"I love u" Stod det och så var det en länk till en bild. Jag klickade på länken med skakig hand och väntade på att sidan skulle ladda klart. När bilden dök upp kramades mitt hjärta ihop. Det var en bild på Courtney och en kille som kysstes. Under bilden hade några skrivit kommentarer som "Så söta!" Eller "Gulligaste paret!".

Jag kände mig besviken. Men vad hade jag trott? Att en underbart söt tjej som henne skulle vara singel? Plötsligt knackade det på dörren. Jag klickade snabbt ner sidan och ropade "Kom in!". Det var Lissa.

"Hej!" Sa hon och satte sig bredvid mig på sängen.

"Tja…" Mumlade jag dystert.

"Såå! Berätta om skolan!" Sa hon sedan nyfiket.

"Ehm, rektorn var fett stressad och slibbig och de flesta lärarna var skit stränga."

"Oj! Jobbigt. Hur var eleverna då?"

"De var schysta, jag lärde känna två killar som heter Ryan och Chaz. Riktigt roliga." Svarade jag.

"Okej! Vad kul! Var det dem du var med efter skolan?" Frågade hon sedan.

"Jepp, jag följde med på deras hockey träning och pratade med tränaren. Jag har fått en plats i laget!" Svarade jag och kunde inte låta bli att skina upp i ett stort leende.

"Toppen! Du, jag skulle gärna snacka mer, men jag måste verkligen göra läxor." Sa hon och reste sig upp.

Resten av kvällen gick sakta. Jag satt kvar vid datorn ett tag till, innan mamma ropade att middagen var klar. Pappa hade fortfarande inte kommit hem, men det var ingen överraskning. Vi började äta och småpratade lite. Lissa berättade om sin skola och mamma berättade om vad hon gjort på dagen. När Lissa satt och berättade om en konstig lärare avbröts hon av pappa som öppnade dörren i hallen.

"Hej hej! Vad gott det luktar! Jag är vrålhungrig!" Ropade han.

"Hej älskling! Maten är klar, kom till köket!" Ropade mamma tillbaka. Sedan kom pappa in i köket. Han hade på sig en svart kostym med en vit skjorta under och en mörkröd slips. Mamma sken upp i ett stort leende och pappa kom fram och kysste henne.

"Ni ska bara veta vad jag har gjort idag! Vi hade ett stort möte med några väldigt viktiga kunder. Jag fick hålla i det och det är en super stor möjlighet! Om dem köper det vi vill sälja, kan det hända att jag får löneökning…" Babblade pappa på, medan han lade upp mat till sig själv. Jag slutade lyssna efter det och sneglade på Lissa som himlade med ögonen. Jag log ett litet sorgset leende mot henne. När jag hade ätit klart tackade jag för maten och gick upp till mitt rum igen. Jag satte på TVn och bläddrade mellan kanalerna. Tillslut hittade jag en kanal där de visade en fotbollsmatch. Jag låg där i en av säckarna och tittade på matchen när mina ögonlock blev tunga. När det blev dags för halvlek gick jag och borstade tänderna. Sedan kröp jag ner i sängen och somnade.

 

Lissas perspektiv

Det första jag gjorde när jag vaknade, var att titta på klockan. Sekunden efter det var jag uppflugen från sängen och på väg till min garderob. Klockan var halv 11.

"Fan också!" Muttrade jag medan jag drog på mig ett par jeans. Men när jag drog på mig tröjan stannade jag upp och drog av mig den igen. Det var lördag. Jag hade trott att det var dags för skola. Jag suckade och gick fram till min säng. Där satte jag mig ner och tog upp min mobil som låg på nattduksbordet. Jag hade fått två nya sms och båda var från Emma. "Hej babe! Vill du träffa mig och de andra idag? Vi tänkte vara hemma hos Aaron och typ ha filmkväll och sen sova där." Stod det i ett av dem. "Hallå? Törnrosa? SVARA! Aaron behöver veta hur många madrasser han ska hämta från vinden!" Stod det i det andra. Jag skrattade tyst för mig själv. Jag hade känt Emma och dem andra i snart en månad och jag var redan en del av gänget. De var alla roliga, påhittiga och lätta att umgås med. Man hade alltid kul tillsammans med dem. "Sorry! Jag vaknade nu. Men det låter super! Jag är så med ;)" Svarade jag. Jag fick svar strax efter det. "Bra! Vi möts vid bron vid 6, så drar vi dit tillsammans. Kram" Jag lade ner mobilen på nattduksbordet igen, sedan drog jag av mig jeansen och drog på mig träningskläder. Efter det gick jag ner. Kevin hade hockey träning på lördagar, pappa jobbade och mamma var iväg på en jobbintervju, så ingen var hemma. Jag gick till hallen och drog på mig mina joggingskor och tog min ipod från en hylla. Sedan gick jag ut och låste dörren efter mig. Jag startade min tränings playlist och började springa mot spåret.

På väg dit sprang jag förbi ishallen där Kevins lag precis kom ut. Jag fick syn på Kevin som gick bredvid tre killar. Jag vinkade till honom och han vinkade tillbaka. Jag såg att hans kompisar tittade undrande på honom. Jag fortsatte springa och efter ett tag kom jag fram till spåret. Det var inte så många människor ute. Jag såg bara en tant med en hund som jag sprang förbi och så mötte jag en man som också joggade. När jag hade sprungit ett varv i spåret, sprang jag hem igen. Dörren var inte låst så Kevin måste vara hemma. Jag öppnade dörren och gick in. Kevin satt i vardagsrummet och tittade på TV. Hans hår var blött så jag antog att han hade duschat. Jag tyckte att det verkade vara en bra idé att duscha, så jag gick upp till mitt rum. Där drog jag av mig kläderna och gick in i badrummet. Jag hoppade in i duschen och drog på vattnet. Jag sänkte värmen lite för att svalka min svettiga kropp. Efter ungefär en kvart hoppade jag ur duschen och gick in till mitt rum igen. Jag valde kläder och sedan gick jag ner för att äta frukost. Jag satte mig i vardagsrummet och åt min frukost.

"Vilka var killarna?" Frågade jag Kevin som verkade djupt försjunken i någon serie.

"Eh, Chaz, Mike och Ryan." Svarade han utan att ta blicken från TVn.

"De var snygga." Sa jag för att driva lite med honom.

"Mmm…" Mumlade han till svars och jag brast ut i skratt. Han lyfte blicken från TVn och blängde på mig.

"Vad garvar du åt?" Frågade han.

"Haha, nä inget." Svarade jag bara.

 

När Jag hade ätit klart gick jag upp för att göra mig i ordning. Jag fönade håret och sminkade mig. Sedan packade jag en väska med saker till kvällen. När jag var klar var klockan bara två. Så jag bestämde mig för att städa rummet. Jag började med att plocka upp alla kläder från golvet och lägga dem i smutskorgen. Sedan bäddade jag sängen. Efter det dammsög jag och sedan dammtorkade jag alla hyllor. När jag var klar pustade jag ut. Rummet såg nu skinande rent ut. Men när jag tittade på klockan såg jag att den bara var halv fyra. Jag satte på min dator och surfade runt tills klockan var halv sex. Då gick jag ner, berättade för mamma var jag skulle och började sedan gå mot busshållplatsen. När bussen var framme vid hållplatsen där jag skulle av, började jag gå mot bron där jag och Emma skulle mötas. När jag kom fram till bron, stod redan Emma där.

"Hej!" Sa hon och kramade mig.

"Hej hej!" Svarade jag. Vi började gå på vägen.

"Har du lust att dra på en spontan resa till typ Spanien nästa helg?" Frågade Emma när vi, för ovanlighetens skull, inte hade något att säga.

"Haha, kan inte. Jag fyller år på Lördagen." Svarade jag skrattandes.

"Gör du!?" Utbrast Emma och blev genast allvarlig.

"Japp…" Mumlade jag. Vi hade nu kommit fram till Aarons hus så jag gick snabbt fram till dörren och plingade på. Emma började säga något mer, men som tur var öppnade Aaron dörren då. Jag gillade inte att prata om min födelsedag men om jag kände Emma rätt, var det här inte det sista jag skulle få höra om den.

"Tjabba tjejer!" Sa Aaron och gav oss båda varsin kram. Vi följde med honom in i vardagsrummet där  Wilma, Jenny, Jake, Sarah och Tom redan satt. Alla hälsade när vi kom in.

"Så, ska vi beställa pizza nu när alla är här?" Frågade Jake ivrigt.

"Ja!" Svarade alla i kör. Vi ringde till en pizzeria i närheten och beställde pizzor. Medan vi väntade på att pizzorna skulle komma  dukade vi fram bestick, tallrikar, glas och cola. Jag hade glömt mitt och Emmas samtal utanför dörren, när hon plötsligt sa "Lissa fyller år om en vecka!". Jag stelnade till och blängde på henne.

"Gör du?" Sa Tom och log stort.

"Ska du ha fest?" Frågade Jenny innan jag hunnit svara. Hon var en tjej som älskade att festa och jag såg på henne hur nya fest möjligheter dök upp i hennes huvud.

"Nä, jag ska bara fira med familjen." Svarade jag och Jenny såg lite besviken ut.

"Det är klart att du ska ha fest!" Utbrast Sarah.

"Ja! Du har ju en tvillingbrorsa, ni kan ju ha fest tillsammans! Han kan bjuda in folk från stratford och du kan bjuda in folk härifrån!" Sa Emma. Jag suckade. Det var ingen idé att försöka säga emot. Och trots att jag inte gillade tanken på att ha en stor fest för att fira mig, började planer skapas i mitt huvud.

"Okej, det låter faktiskt kul. Men vart skulle vi vara? Vi kan knappast vara hos mig." Sa jag efter ett tag.

"Vi kan vara hos mig! Mina föräldrar ska bort nästa helg!" Svarade Emma och hoppade av glädje. Jag tänkte över det ett tag. Jag ville inte. Det kändes pinsamt och konstig att fira min födelsedag med massa människor som jag inte kände.

"Okej, men jag måste prata med Kevin först." Svarade jag sedan med en suck. Som sagt, det var ingen idé att säga emot dem.

---

Kapitel 5 var det där då. Jag hoppade fram en månad som ni märkte. Var det bra eller dåligt? Nu kommer det börja hända mer och mer. Så stanna kvar och läs vidare om ni gillar den :)

Förra kapitlet:

"Ursäkta, Mr Edwards. Jag heter Kevin Smith och är ny här." Sa jag och försökte låta så trevlig som möjligt.

"Jaha ja. Jo jag har fått höra att det skulle komma en ny elev. Här har du dina böcker." Svarade han och gav mig en bunt med böcker.

"De andra har redan börjat läsa boken "Borta med vinden". De ska ligga på sidan 106 nu. Du får läsa hemma tills nästa lektion." Sa han sedan. Jag nickade till svar. Jag började gå mot en ledig plats men en hand på min axeln stoppade mig.

"Inte så fort." Sa Mr Edwards. Klassen satt och småpratade med varandra men när Mr Edwards harklade sig, blev alla knäpptysta.

"Det här är Mr Smith. Den nya eleven. Jag förväntar mig att alla ska se till så att han känner sig hemma här." Sa han strängt och spände blicken i klassen. Alla nickade.

"Mr Smith? Varsågod och sätt dig bredvid Mr Butler." Sa han sedan och pekade på en kille på andra raden. Jag gick dit och satte mig bredvid honom.

"Tja, jag heter Ryan." Viskade killen.

"Tja, Kevin." Viskade jag tillbaka. Mr Edward startade lektionen med en lång och döds tråkig genomgång. Som aldrig tycktes ta slut. Jag lyssnade inte så mycket på vad han sa. En gång under genomgången frågade han mig en fråga. Jag kunde svaret men precis när jag skulle svara såg jag rakt in i ett par gröna ögon. Courtneys ögon. Jag tappade helt tråden och stammade fram mitt svar. Som tur var hade jag rätt trots min tillfälliga kortslutning. När lektionen äntligen var slut störtade alla ut från klassrummet. Jag såg Courtney försvinna bort i korridoren med sina vänner. Plötsligt kände jag en klapp på axeln. Jag vände mig och och såg Ryans ansikte. Bredvid honom gick en till kille som jag inte visste namnet på.

"Stod du ut?" Frågade Ryan och skrattade.

"Knappt, han är ju värsta tyrannen!" Utbrast jag och skrattade jag med.

"Man vänjer sig" Sa killen som jag inte visste vad han hette.

we♥it & google
 Lissas perspektiv

Jag möttes av nyfikna blickar från eleverna. När läraren fick syn på mig reste han sig upp från stolen och kom fram till mig.

"Hej! Du måste vara Clarissa!" Sa han och skakade min hand.

"Lissa." Svarade jag och log lite generat. Det var ingen som kallade mig Clarissa, förutom mormor då.

"Jaha, Lissa! Jag är Mr Ceydon." Svarade han. Sedan vände han sig mot klassen.

"Får jag be om er uppmärksamhet!" Sa han helt i onödan, eftersom att alla redan var tysta och kollade på oss.

"Det här är den nya eleven, Lissa!" Klassen sa ord som hej eller välkommen och de flesta log mot mig.

"Du kan ju sätta dig bredvid Emma." Sa han och en tjej med rödbrunt hår vinkade lite blygt. Bredvid henne satt en tjej som också log mot mig. Jag satte mig på Emmas andra sida.

"Hej!" Viskade hon när Mr Ceydon startade lektionen.

"Hej hej!" Viskade jag tillbaka.

"Vad brun du är!" Viskade hon sedan. Jag log mot henne och viskade "Tack". När Mr Ceydon sa att vi skulle arbeta i böckerna byttes tystnaden som hade legat över klassrummet under genomgången ut mot ett stillsamt pladder.

"Jag heter Wilma!" Sa tjejen som satt på Emmas andra sida.

"Okej, ja jag heter Lissa." Svarade jag och log mot henne.

"Så vart kommer du ifrån?"

"Arizona." Svarade jag.

"Åh! Skojar du? Jag har alltid velat åka dit! Det är därför du är så brun, eller hur?" Utbrast Emma.

"Haha, ja jag antar att det är därför." Svarade jag och log. Plötsligt vände en kille som satt framför mig sig om. Han var snygg, riktigt snygg faktiskt. Han log stort mot mig och vickade stolen bakåt så att han skulle komma närmre.

"Tja! Liam." Sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog emot den och log jag med.

"Lissa." Svarade jag. Han släppte min hand och vände sig om igen. Emma som satt bredvid mig fnittrade tyst.

"Åh! Det där är Liam, som för övrigt typ är skolans snyggaste kille." Viskade hon i mitt öra.

"Haha, ja han var verkligen snygg." Svarade jag och Wilma himlade med ögonen.

"Emma har typ haft en crush på honom i flera månader." Sa hon. Jag bara skrattade till svar. Emma och Wilma verkade schysta. När lektionen slutade gick jag tillsammans med Emma och Wilma ut från klassrummet.

"Vad har du för skåpsnummer?" Frågade Wilma.

"322." Svarade jag.

"Okej, jag har 325 så det är ju ganska nära." Sa Wilma. Vi gick mot skåpen och på vägen dit mötte vi två tjejer och tre killar som verkade känna Emma och Wilma. De hälsade glatt på mig och presenterade sig.

"Så, Lissa. Vad tycker du om skolan so far?" Frågade en av killarna som hette Aaron. Han var söt, med sitt röda hår och sina stora blåa ögon.

"Den verkar bra. Och alla är snälla mot mig." Svarade jag och log mot honom.

"Bra! Vad har du för lektion nu?" Frågade han sedan.

"Eh, historia i sal 21."

"Åh, okej. Jag har engelska nu." Svarade han.

 

Ingen annan av dem hade samma lektion som mig, men en av tjejerna som hette Sarah hade lektion i klassrummet bredvid så vi tog sällskap. På vägen dit lämnade jag mina saker i skåpet. När jag kom fram till klassrummet satt återigen klassen redan där. Det såg ut som om läraren precis tänkt starta när jag kom in.

"Åh Clarissa! Eller Lissa, som Mr Ceydon sa att du föredrar. Jag heter Miss Eriksen" Sa den unga läraren och log mot mig. Hon var blond och liten. Hon såg snäll ut.

"Hej, Miss Eriksen. Ja jag föredrar Lissa." Svarade jag. När Miss Eriksen återigen tänkt starta lektionen, rycktes dörren upp och Liam kom in.

"Liam, vad snällt av dig att dyka upp." Sa Miss Eriksen sarkastiskt.

"Sorry." Mumlade han tillsvar och gick för att sätta sig. Jag satt bredvid en tjej som varit på min första lektion också. På min andra sida var det en tom plats. Liam satte sig där, trots att det fanns andra tomma platser.

"Tja." Viskade han. Jag nickade till svar. Lektionen startade. Historia var ett av mina favorit ämnen men jag kunde inte riktigt koncentrera mig på det Miss Eriksen sa när Liam satt bredvid mig. Han var verkligen snygg. Hans mörkbruna hår var spretigt och de mörkblåa ögonen var inramade av tjocka ögonfransar. Jag satt då och då och sneglade på honom och jag märkte att han gjorde detsamma. Det gånger våra blickar möttes log vi båda generat och tittade bort.

"Juste! Skulle någon kunna visa Lissa runt i skolan?" Frågade Miss Eriksen när alla stod och plockade ihop sina saker efter lektionen. Jag såg att tjejen bredvid mig räckte upp handen men Miss Eriksen valde någon annan.

"Bra, Liam. Då så! Vi ses i morgon!" Sa hon och alla strömmade ut från klassrummet. När jag hade kommit ut dök någon upp bredvid mig.

"Här har du mig! Din personliga guide!" Sa Liam och log ett bländande leende. Jag skrattade bara.

"Så, vad vill du se först?" Frågade han sedan.

"Jag har lunch nu, så matsalen antar jag." Svarade jag.

"Bra! Jag är jätte hungrig." När vi kom fram till matsalen och hade tagit vår mat såg jag att Emma, Wilma och de andra satt och vinkade till mig. Jag började gå mot dem och Liam viskade "Är det okej om jag gör er sällskap?".

"Visst!" Svarade jag och tillsammans gick vi genom matsalen till bordet där mina, kanske, blivande kompisar satt. På vägen gick vi förbi ett bord där det satt några killar och tjejer. Killarna var alla snygga och tjejerna… Ja vad ska man säga? Det var sådana tjejer som man får dåligt självförtroende av att bara titta på. Och de var alla cheerleeders, så klart.

"Ey, Liam!" Sa en av killarna när vi gick förbi.

"Ehm, jag ska käka med Lissa idag." Sa Liam och nickade mot mig. Killen nickade. När vi precis skulle gå vidare såg jag hur en av tjejerna, självklart den snyggaste, satt och stirrade mordiskt på mig. Jag vände bort blicken och gick vidare. Klumpen i magen, som inte riktigt försvunnit än, växte sig större. Vi satte oss vid bordet där Emma, Wilma och Aaron var mitt i en diskussion om vilken skräckfilm som var det bästa. När Emma fick syn på Liam bredvid mig satte hon tuggan som hon precis stoppat i munnen, i halsen. Hon hostade förläget och rodnade. Liam log mot henne.

"Är det lugnt om jag sitter med er idag?" Frågade han charmigt.

"Självklart!" Utbrast Emma. Jag lade märke till att en av killarna, som hette Jake, stirrade på Liam på samma sätt som den där tjejen stirrat på mig. När vi åt pratade alla med varandra och alla ville veta saker om mig. Hade jag några syskon? Hur var min förra skola? Wilma frågade till och med om jag hade haft någon kille i Arizona, vilket gjorde mig lite generad. Jag såg att Liam nyfiket lutade sig framåt.

"Ehm, ja. Men det var några månader sen jag gjorde slut." Svarade jag med hettande ansikte.

"Okej, varför gjorde du slut?" Frågade Wilma sedan. Hon verkade inte vara blyg i alla fall.

"Nej, men… Jag var bara inte kär längre." Tillslut verkade hon inse hur generad jag var och bytte samtalsämne.

 

Resten av dagen rullade på ganska fort. Liam visade mig resten av skolan och under alla lektioner var det minst en person jag kände där. Men när det ringde ut efter sista lektionen, blev jag ändå lättad. Jag hade klarat första dagen! Jag gick tillsammans med Wilma till mitt skåp. Vi hade haft sista lektionen tillsammans. Jag låste upp mitt skåp och tog ut mina saker. Vi hade redan fått några läxor. Jag suckade när jag lade ner mina böcker i väskan. Jag skulle precis stänga skåpet när någon slöt upp bakom mig och lade en arm runt min midja.

"Tja sötnos." Viskade Liam i mitt öra. Det kändes konstigt för att jag inte kände killen. Men samtidigt bra, för ja, det var ju Liam.

"Haha, hej Liam." Svarade jag, stängde skåpet och drog mig ur hans famn.

"Ehm, jag tänkte… Jag ska ändå till Stratford och, ehm… Vi kanske kan ta en fika eller nått där?" Sa Liam och tro det eller ej, men han rodnade faktiskt lite.

"Eh, visst. Jag har ändå inget bättre för mig." Svarade jag och log. Det fick honom att genast se självsäker och obekymrad ut igen.

"Bra! Bussen går om två minuter, så om vi skyndar oss hinner vi!" Vi började springa genom korridoren. Vi hann fram precis när alla hade gått på bussen. Flämtandes och skrattandes betalade vi och satte oss bredvid varandra långt bak.

"Vilken tur att vi hann! Nästa buss går först om en halvtimme." Sa Liam när vi satte oss.

"Ja, vilken tur." Sa jag och tänkte att jag måste ta reda på vilka tider bussen går.

"Så, vet du något bra café i Stratford?" Frågade Liam sedan.

"Nja, jag var på ett café för några dagar sedan, men det var sådär. Jag vet inte om det finns så många." Svarade jag.

"Okej, men vi behöver ju inte fika. Vi kanske kan göra något annat?"

"Ja, vi kan dra hem till mig. Om du vill alltså?" Svarade jag.

"Ja! Det låter bra! Så kan jag se hur du bor."

"Haha, det är inte så fint just nu. Det står tomma flyttkartonger överallt. Och så tror jag att min mamma är hemma." Svarade jag. Resten av bussresan satt vi bara  och pratade om olika saker.

 

När bussen stannade vid busshållplatsen vid mitt hus, blev jag lite nervös. Tänk om mamma sa något pinsamt? Eller tänk om jag hade glömt ett par trosor på golvet i mitt rum? När jag skulle öppna dörren märkte jag till min lättnad, att den var låst. Ingen hemma. Jag drog upp nycklarna från jackfickan och låste upp dörren. Jag såg att mammas skor var borta, precis som de tomma flyttkartonger som hade stått i hallen i morse. Jag och Liam drog av oss skorna och gick in i köket.

"Vilket fint hus! Och jag har inte sett en enda flyttkartong än så långe." Sa Liam och log.

"Haha tack. Mamma måste vara iväg och lämna dem nu." Svarade jag och log jag med.

"Okej."

"Vill du ha något?" Frågad jag sedan.

"Nej tack, det är bra."

"Okej. Ehm, vill du se resten av huset?"

"Ja!" Svarade Liam och sken upp i ett bländande leende. Vi började med att gå in i vardagsrummet. Sedan öppnade jag altandörren och vi gick ut på terassen. Liam inspekterade den stora poolen. Efter det gick vi in igen och upp till övervåningen. Vi gick genom den lilla korridoren och jag berättade vilket dörr som ledde till vilket rum.

"Min brorsas rum… Mamma och pappas… Pappas arbetsrum… Och så, ehm, mitt rum." Jag drog ett djupt andetag och öppnade dörren. Sedan granskade jag snabbt hela rummet. Puh, inga trosor golvet.

"Vad fint!" Utbrast han och gick in efter mig. Jag satte mig på min säng medan han gick runt och tittade runt. Tillslut tog han upp ett foto på mig och Millie från när vi var små.

"Jag ser att det där är du. Men vem är den andra?" Frågad han och pekade på bilden.

"Det är min kompis från Arizona, Millie." Svarade jag och log åt bilden. Den var tagen när jag och Millie var på ett tivoli. Vi hade precis åkt någon läskig karusell och jag såg hur glad som helt ut, medan Millie stod och grät.

"Vad söt du var! Fast… Det är du ju fortfarande." Sade Liam sedan. Jag hostade till och kände hur kinderna började hetta mer än någonsin.

"Ehm, eh… Tack…" Stammade jag fram. Liam verkade lite besvärad och började generat skruva på sig.

"Jag borde nog gå. Jag ska träffa farsan i centrum om en kvart. Han jobbar här." Mumlade han efter ett tag.

"Åh, okej." Svarade jag snabbt och reste min upp. Vi gick ner till hallen och Liam började klä på sig ytterkläderna.

"Vi ses i morgon." Sa han när han stod i dörröppningen.

"Ja det gör vi. Hej då!" Svarade jag. Men innan jag hann stänga dörren tog han tag i min hand.

"Du… Förlåt för att jag sa det där. Men jag menar det. Du är verkligen söt." Sa han, släppte min hand och gick iväg. Jag stod kvar i dörröppningen och såg efter honom. Han vände sig om en gång och log ett snett leende. När jag inte såg honom längre stängde jag dörren och gick in igen. Jag slängde mig i soffan och satte på TVn. Jag ville inte erkänna det, men små, små lycko bubblor började dyka upp i min mage. Jag hade gått i min nya skola i en dag och skolans snyggaste kille hade redan sagt att jag var söt. Jag satt fortfarande och små log för mig själv, när jag hörde dörren öppnas. Sed

hörde jag mammas röst i hallen som ropade "Hej hej! Jag är hemma!"

---

Såå! Långt kapitel, vad tyckte ni om det? :) Som ni märker, blir det mer och mer Lissa och mindre Kevin. Kevin kommer såklart fortfarande vara med (i nästan varje kapitel) men han är mest med av en speciell liten anledning. Kan inte avslöja mer, hoho. Nu kommer det inga fler kapitel idag. Men kanske i morgon om ni är duktiga och kommenterar ;) Kram

Förra kapitlet:

Förra kapitlet:

we♥it

"Flytta!?" Skrek jag och Kevin i mun på varandra. Det var inte ofta vi brukade ha samma åsikter om saker och ting, men i situationer som denna… Ja, kunde man ha någon annan åsikt?

"Ja! Pappa har fått nytt jobb! Och jag vet att ni kommer sakna USA, men ni kommer säkert trivas i Kanada också!" Mamma fortsatte att mala på i hopp om att vi skulle lugna ner oss. Vilket hon borde ha förstått från början, var lön löst.

"Jag tanker fan inte flytta!" Skrek Kevin och jag nickade instämmande. Aldrig, aldrig, aldrig att jag skulle flytta ifrån Arizona. Att frivilligt byta ut varma, soliga och underbara Arizona mot ett regnigt och kallt Kanada, där det faktiskt snöade på vintern! Aldrig.

"Nu blir det så här och ni har tyvärr ingenting att säga till om, det här är en jätte bra möjlighet för er pappa!" Var mamma snabb att svara. Det var som om hon hade gått och övat på vad hon skulle säga till oss i månader. Vilket hon förmodligen hade. Det var bara pappa som var feg och åkte iväg på en affärsresa när det var dags att släppa bomben.

"Vadå ingenting att säga til l om!? Mina kompisar då? Och skolan?" Skrek jag.

"Du skaffar nya kompisar! Och det där med skolan tänkte jag faktiskt prata med er om." Svarade mamma, fortfarande i hopp om att få oss att ändra oss. Hon väntade inte på att vi skulle svara utan fortsatte "Det finns ett High school i Stratford och ett i grannstaden. Jag har broschyrer, här och här…" Sa hon och la fram två broschyrer var till mig och Kevin.

"Det är inte så lång resväg från Stratford till grannstaden, så ni får själva välja vilket av dem som ni vill gå på! Ni står redan på kö till båda och det är bara att säga upp en av platserna, beroende på vilket High school ni väljer."

Jag tog upp broschyrerna och inspekterade dem båda. Framsidan av broschyren om skolan som låg i Stratford pryddes av en bild på en ful, grå, sten byggnad. Medan den om skolan i grannstaden bara pryddes av skolans logga. Dock fanns en bild på skolan om man bläddrade en sida. Skolan i grannstaden såg större ut än den i Stratford och den såg även mycket modernare ut. Jag hade redan bestämt mig. Jag tänkte inte gå i någon gammaldags, sunk skola.

Men Kevin tänkte inte som mig. Man kunde verkligen inte tro att vi var tvillingar, vi som inte ens var lika!

"Jag vill inte åka långt för att komma till skolan. Så det får väl bli den i Stratford då. Men det betyder inte att jag faktiskt tänker flytta!" Sa han.

 

Tre veckor senare satt vi i morfars bil på väg till flygplatsen. Jag och Kevin hade efter mycket bråk och tjat, insett att vi faktiskt inte hade något val. Och hade tillslut gått med på att flytta. Det hade varit svårt att berätta det för mina vänner. Särskilt Millie. Vi hade känt varandra så länge jag kunde minnas. Hon hade stått på våran uppfart till det gamla huset och vinkat när vi åkte därifrån, utan att bry sig om att torka tårarna som strömmat ner för hennes kinder. Mina hade också runnit. Men d em hade mamma torkat bort och sagt "Du träffar henne igen! Hon kan ju hälsa på! Ingenting att gråta över." Det hade gjort mig arg, men jag hade inte orkat säga något.

Efter ett tag kom vi fram till flygplatsen. Pappa var redan i Stratford för att ta emot alla flyttkartonger och för att kunna börja jobba så snabbt som möjligt. Morfar följde med oss hela vägen till säkerhetskontrollen där han kramat oss länge och sedan väntat på andra sidan, tills han inte längre sett oss. Vi hade fått vänta på planet i en timme. Under den tiden hade vi gått runt i tax freen. När det äntligen var dags att gå på planet fick jag en stor klump i magen. Nu var det dags. Nu var det på riktigt. Vi lämnade Arizona för att flytta till en liten stad i Kanada. Jag kunde inte fatta det. Sakta följde jag efter mamma och Kevin in på planet. Jag satte mig vid fönstret, Kevin bredvid mig och mamma längs ut. Efter ett tag började planet sakta rulla mot startbanan. Under tiden berättade en flygvärdinna om säkerheten och om vad man skulle gör om planet skulle störta. Jag lyssnade inte så mycket. När planet väl hade nått startbanan började det rulla fortare. Efter ett tag gick det så bort att jag trycktes bak mot sätet. Sedan lyfte vi. Känslan var konstig. Trots att jag hade flugit många gånger förut. Jag satt och höll krampaktigt i armstöden vid min stol. Jag tittade ut. Jag såg staden, den var full av liv och ljus. Efter ett tag såg jag stora, torra slätter. Sedan blev planet omringad av moln och jag kunde inte längre se marken. "Hej då hemma!" Sa jag tyst för mig själv.

"Sa du något?" Undrade Kevin. Jag skakade på huvudet och vände blicken mot fönstret igen. Sedan lät jag en liten tår fly från ögat. En tår. Det var all jag kunde tillåta.

 

Kevins perspektiv

Flygresan från Arizona till Kanada var lång. Jag granskade min syster. Hon hade somnat för någon timme sedan. Själv kunde jag inte. Jag kunde inte sluta undra över vad som skulle hända nu. Hur såg vårt nya hus ut? Hur var skolan? Hur var ungdomarna? Jag kunde inte låta bli att vara arg på mina föräldrar. Dem brydde sig inte om vad jag och Lissa ville. Det var bara pappas jobb som spelade någon roll. Vi fick helt enkelt acceptera läget. Fast ändå kunde jag inte låta bli att vara nyfiken. Det skulle nog bli lite roligt ändå. Kanske. Jag hade pratat med pappa om hockeyn. Han hade berättat att min nya skolas hockeylag tydligen var riktigt bra. Så jag skulle söka när skolan började. Det var tredje dagen på höstlovet nu. Så vi skulle ha tid till att komma till rätta hemma innan skolan började. Vilket jag tyckte var skönt.

Jag tog upp Lissas Ipod och bläddrade mellan artisterna. Hon hade ganska bra musiksmak om jag skulle vara ärlig, men det skulle jag aldrig erkänna för henne. Jag bestämde mig för att lyssna på Chris Browns skiva, FAME. Första låten började och jag slöt ögonen. Efter ett tag började låten Next to you spelas. Snabbt spärrade jag upp ögonen och drog upp Ipoden. Fort innan bävern började sjunga tryckte jag på nästa låt. Till min lättnad hann jag innan hans bräkiga målbrotts röst hördes i hörlurarna. Nästa låt var Look at me now, en låt som jag gillade. Jag satt och nynnade med tyst för mig själv när musiken plötsligt pausades. Jag öppnade ögonen igen och såg att Lissa satt och blängde på mig. I handen höll hon Ipoden.

"Vad var det bra för?" Utbrast jag och blängde tillbaka.

"Fråga först!" Svarade hon.

"Men kom igen! Du sov ju!" Sa jag.

"Ja, då hade du kunnat vänta tills jag vaknade igen!"

"Vad bråkar ni om nu då?" Frågade mamma och tittade upp från sin bok som hon hade varit djupt försjunken i.

"Han snodde min Ipod utan att fråga." Var Lissa snabb att svara.

"Ja, men hon låg och sov. Jag ville bara inte väcka henne." Försvarade jag mig med.

"Ni inser inte hur otroligt barnsligt det här låter va?" Suckade mamma och började läsa igen.

"Förlåt…" Mumlade jag och Lissa samtidigt. Egentligen var vi nog inte arga på varandra. Vi ville bara ha en anledning till att få skrika tror jag.

Jag och Lissa sa inget mer till varandra och efter ett tag somnade hon igen. Denna gång lutade hon huvudet mot min axel. Jag saknade min syster ibland. För några år sedan hade vi alltid varit tillsammans, hennes vänner hade varit mina vänner och tvärt om. Nu pratade vi knappt med varandra. Det ville jag ändra på. Men hur jag skulle göra, visste jag inte. Efter ett tags grubblande kände jag hur även mina ögonlock blev allt tyngre och tyngre. Tillslut somnade även jag.

 

Jag vaknade av att mamma ruskade på mig. Lissa låg fortfarande lutad mot mig och sov.

"Va? Vad är det?" Mumlade jag sömnigt.

"Vi ska strax landa. Ni måste ta på er era bälten." Svarade mamma. Jag väckte Lissa och berättade samma sak för henne som mamma berättat för mig. Efter några minuter kände jag hur planet sakta började sjunka i höjd. Det pirrade obehagligt i magen. Efter yttligare några minuter träffade planets hjul marken med en duns. Vi fortsatte åka fort ett tag men planet tappade sakta fart. Vi väntade tills planet var helt stilla och vi hade fått godkänt av flygvärdinnorna innan vi reste oss upp. Vi lunkade sakta ut från planet. Väl ute fick vi vänta ett tag på vårt bagage innan vi tillslut kunde lämna flygplatsen. Pappa stod och väntade på oss med sin nya bil som han fått från jobbet. Den var stor och svart. Riktigt snygg också. Men jag kunde inte låta bli att hata allt som hade med pappas nya jobb att göra. När pappa fick syn på oss sprang han fram och omfamnade mamma. Sedan kysstes de hastigt. Han kramade snabbt Lissa och dunkade mig i ryggen. Sedan gjorde han en stolt gest mot bilen.

"Nå? Vad tycker ni om den?" Frågade han.

"Jätte fin älskling!" Svarade mamma. Jag och Lissa bara nickade.

Vi satte oss i bilen och började åka till vårt nya hus. Det tog ungefär en halvtimme att komma fram. Pappa sa till när vi kom till vårt område. Alla hus var stora och fina. De såg riktigt dyra ut allihopa. Tillslut saktade pappa in och körde upp på en uppfart. Sedan stannade han bilen.

"Ja, då var vi framme" Sa han.

Huset utanför var lika stort och ståtligt som alla andra hus i området. Det var vitt och var omringat av en stor, vältrimmad gräsmatta. Jag öppnade min bildörr och klev ut. Vinden kom genast emot mig och fick mig att rysa. Pappa var redan framme vid bakluckan och hämtade ut våra väskor. Jag tog min som stod på marken och följde sedan efter de andra mot ytterdörren. Mamma gick först och började låsa upp dörren när hon kom fram. Sedan drog hon upp dörren och lät mig och Lissa kliva in först. Jag tog ett kliv över tröskeln och sedan stod jag i den stora hallen.

 

 

---

Så! Där har ni första kapitlet av denna novell! Har redan skrivit fyra kapitel och de kommer komma upp snart. Kommentera om ni gillade den! Jag vill även ha tips :) Kram

 

Hej på er! Ska börja skriva på en novell så fort jag kan! Ska fixa lite design också. Jag åker iväg på måndag och är Borta ett tag, men Efter det börjar jag! :) ha de bra