Sakta klev jag upp från sängen och gick raka vägen till badrummet. Där hoppade jag in i duschen. När jag var färdig duschad gick jag ut till mitt rum igen, öppnade min garderob och valde kläder. Jag ville göra ett bra första intryck i den nya skolan, men ändå inte sticka ut allt för mycket. Så det fick bli ett par tajta jeans, ett svart linne och över en grå hoodie. Jag gick in i badrummet igen där jag torkade håret. Jag brukade inte bry mig om att platta det för jag gillade mitt vågiga hår. När håret var torrt var det dags för sminkningen. Till min stora glädje hade ingen finne dykt upp under natten, så ansiktet behövde inte sminkas. Jag drog upp ögonfrans böjaren och mascaran och började sminka mig. När jag var klar gick jag ner till köket där mamma satt och läste en tidning vid bordet. Hon skulle följa med mig idag för att jag inte hittade till skolan. När hon fick syn på mig mumlade hon fram ett "Godmorgon" och återgick sedan till sin tidning. Jag gick fram till kylskåpet och drog fram yoghurt. Sedan tog jag ut flingorna från skafferiet. När jag hade fixat min frukost, slog jag mig ner vid bordet mittemot mamma. Vi sa ingenting. Efter några minuter kom även Kevin in i köket.

"Tja." Sa han trött när han kom in. Till skillnad från mig var han alltid väldigt trött på morgnarna. Ännu ett tecken på att vi omöjligt kunde vara tvillingar.

"Hej hej!" Svarade jag glatt. Kevin gjorde en macka och satte sig sedan bredvid mig. Mamma hade nu läst klart tidningen och granskade oss båda.

"Så, hur känns det? Är ni nervösa?" Frågade hon nyfiket.

"Mm…" Mumlade vi båda till svar. Fortfarande sura på henne.

"Lissa, vi åker om tio minuter. Bara så du vet." Sa hon.

"Okej." Svarade jag och reste mig upp. Jag ställde skålen i diskmaskinen och gick upp till mitt rum och in i badrummet. Där borstade jag tänderna. Innan jag gick ner igen, tog jag en sista till på mig själv i spegeln. Jag rättade till håret lite, tog ett djupt andetag och gick ner.

Mamma väntade redan i hallen. Jag drog på mig mina converse, tog min väska och sedan gick vi ut. Vi skulle åka buss för att jag skulle lära mig hur man kom till skolan. Väl framme vid buss hållplatsen behövde vi bara vänta på bussen i tre minuter. Vi betalade och klev på. Vi sa inte mycket under den femton minuters långa bussresan. Bara små kommentarer om vädret och att busschauffören körde sakta. Tillslut såg jag det stora skolan på höger sida om vägen. Vi tryckte på stopp knappen och sedan klev vi av. Jag såg elever gå och prata med varandra över skolgården. Förmodligen pratade de om lovet som varit. Klumpen i min mage växte sig större ju närmre skolan vi kom. När vi stod framme vid entrén kändes det som om jag skulle kräkas vilken sekund som helst. Jag drog upp dörren och tillsammans med mamma gick vi in i den stora skolan. Vi var tidiga, så det var inte så många i skolan än. Vi letade oss fram till expeditionen och till rektorns kontor. Mamma knackade lätt på dörren och en kvinna öppnade. Hon såg ut att vara i femtio års åldern med sitt gråa hår och trötta ögon. På näsan vilade ett par glasögon och på sin mulliga kropp bar hon ett par svarta byxor och en matchande kavaj. Hon log varmt mot mig och sträckte fram handen.

"Du måste vara Clarissa!" Sa hon och jag tog hennes hand.

"Ja, det är jag." Svarade jag och besvarade hennes leende.

"Bra, jätte bra! Jag heter Marie Storfwood och är rektor här." Sa hon sedan och skakade även mammas hand.

"Karen." Sa mamma och Marie visade med en gest att vi skulle komma in. Jag och mamma satte oss i varsin stol på en sida om skrivbordet och Marie satte sig på den andra. Hon började bläddra i några papper som låg framme.

"Så jaha… Clarissa Smith." Mumlade hon för sig själv.

"Då ska vi se, bra betyg har du haft. Hoppas du kan hålla dem här också." Sa hon och såg på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, så jag nickade bara.

"Du har alltså flyttat hit ända från Arizona ser jag!"

"Ehm, ja." Svarade jag och rodnade lite för att det lät så fånigt.

"Ja, men då måste vi se till att du känner dig extra välkommen!" Svarade hon och log ett stort leende som visade hennes tänder, som gulnat efter alla år av kaffe drickande.

"Tack!" Svarade jag

"Här har du ditt schema, det står även i vilka klassrum lektionerna hålls. Och här har du en karta över skolan, men jag ska se till så att någon visar dig runt." Hon sträckte fram en bunt med papper till mig och jag tog emot dem.

"Så! Om du har några frågor är det bara att fråga mig eller en lärare. Skynda dig nu så att du inte kommer försent till första lektionen!" Sa hon och blinkade med ena ögat. Jag och mamma skrattade lågt. När jag precis var på väg mot dörren sa hon " Men juste vad dum jag är! Du behöver ju ett skåp också!" Jag stannade upp och hon kom fram springandes med en liten lapp till mig.

"Du har skåp nummer 322 och koden ser du där." Sa hon och pekade på lappen. Jag tackade och gick sedan ut från hennes kontor.

"Klarar du dig själv nu då?" Frågade mamma.

"Jepp, eller jag hoppas det." Svarade jag.

"Bra! Då ses vi kväll! Hej då!" När hon sagt det vände hon sig om och gick. Jag tog upp mitt schema. Första lektionen var matte, började 8.30 och hölls i klassrum 43. Jag kollade på klockan. Fem minuter kvar. Jag började gå i korridoren samtidigt som jag kollade på kartan. Klassrummet låg tydligen en våning upp. När jag äntligen hittade klassrummet så jag att dörren stod öppen. Hela klassen såg redan ut att sitta där inne, men läraren hade inte börjat lektionen än. Jag drog ett djupt andetag, sträckte på kroppen och gick in.

Kevins perspektiv

När mamma och Lissa åkte hemifrån hade jag bara duschat och ätit frukost. Men hon var ju tvungen att åka iväg mycket tidigare än mig, så jag hade gott om tid. Jag gick upp till mitt rum och tog fram kläder. Det fick bli ett par jeans och en T-shirt med något tryck på. Jag borstade tänderna noga och sedan fixade jag håret snabbt. När jag var klar bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde gå till skolan, trots att det var lång tid kvar. Jag hade fått ett kuvert hemskickat, innehållande ett schema, en karta över skolan och en skåps nyckel. Jag gick ner till hallen, drog på mig mina skor och en jacka. Sedan grabbade jag tag i min väska där jag hade lagt ner kuvertet. Jag låste dörren efter mig när jag gick ut. Eftersom att jag var så tidig så skulle inte skolbussen komma på ett tag, så jag fick gå. Men det var så pass nära att det inte spelade någon roll. Jag och Lissa hade gått den här vägen på vår promenad så jag hittade till skolan. Det tog bara sju minuter för mig att nå fram. Det var knappt några elever på skolgården. Jag gick fram till entrén och gick in. Jag krockade nästan direkt med en lärare som var på väg ut. Jag passade på att fråga om rektorns kontor. Jag gick den väg läraren sagt och nådde fram till en dörr. Det satt en liten bricka på dörren där det stod "Rektor Alan McLain". Jag knackade på dörren och jag hörde en mörk röst inifrån ropa "Kom in". Jag drog upp dörren och möttes av ett rynkigt ansikte.

"Kan jag hjälpa dig?" Sa rektorn.

"Ja, jag är det nya eleven." Svarade jag.

"Jaha! Brian var det va?" Sa rektorn sedan.

"Ehm, nej… Kevin." Svarade jag.

"Jaha ja, Kevin. Du får ursäkta. Jag är bara lite stressad." Mumlade han fram.

"Åh, jaha. Det är okej."

"Du fick väl hem kuvertet jag skickade?"

"Jadå." Svarade jag och klappade på väskan.

"Bra, bra. Jag finns här om du behöver något. Och du kommer få böcker av lärarn under dagen."

"Okej, tack. Ehm, hej då!" Sa jag och började gå mot dörren.

"Hej då Martin!" Hörde jag rektorn säga efter mig.

"Kevin…" Mumlade jag innan jag stängde dörren bakom mig. Jag tog upp min mobil. Jag skulle börja först om en kvart men jag började ändå leta upp klassrummet där jag skulle ha min första lektion. Det visade sig att det låg väldigt nära där jag var nu. När jag hittade klassrummet satte jag mig på en bänk utanför. Ingen från klassen verkade ha kommit än. Jag tog upp mig mobil och började spela spel. Efter ett tag hörde jag en röst bredvid mig.

"Hej! Vem är du" Jag ryckte till och tittade upp. Där stod en tjej med brunt rakt hår och jätte fina gröna ögon. Hon var väldigt söt. Det gick inte att förneka.

"Eh, hej! Jag heter Kevin. Det är min första dag här." Svarade jag och log mot henne. Hon log tillbaka och mitt hjärta slog ett extra slag när hon gjorde det.

"Jaha, jag heter Courtney." Sa hon och satte sig bredvid mig.

"Ska du ha lektion här?" Frågade jag och nickade mot klassrummet.

"Jepp. Engelska med Mr Edwards. Sämsta läraren. Eller i alla fall den dummaste." Svarade hon. Jag skrattade till. Vi satt och pratade ett tag och allt eftersom började fler och fler elever anlända. Alla gav mig nyfikna blickar och vissa kom fram och hälsade. Tillslut kom Mr Edwards. Han hade stramt, bakåtslickat hår och hans gråa ögon såg riktigt elaka ut. Han låste upp dörren till klassrummet och alla började följa efter honom in. Eleverna slog sig ner vid bänkarna men jag gick fram till Mr Edwards.

"Ursäkta, Mr Edwards. Jag heter Kevin Smith och är ny här." Sa jag och försökte låta så trevlig som möjligt.

"Jaha ja. Jo jag har fått höra att det skulle komma en ny elev. Här har du dina böcker." Svarade han och gav mig en bunt med böcker.

"De andra har redan börjat läsa boken "Borta med vinden". De ska ligga på sidan 106 nu. Du får läsa hemma tills nästa lektion." Sa han sedan. Jag nickade till svar. Jag började gå mot en ledig plats men en hand på min axeln stoppade mig.

"Inte så fort." Sa Mr Edwards. Klassen satt och småpratade med varandra men när Mr Edwards harklade sig, blev alla knäpptysta.

"Det här är Mr Smith. Den nya eleven. Jag förväntar mig att alla ska se till så att han känner sig hemma här." Sa han strängt och spände blicken i klassen. Alla nickade.

"Mr Smith? Varsågod och sätt dig bredvid Mr Butler." Sa han sedan och pekade på en kille på andra raden. Jag gick dit och satte mig bredvid honom.

"Tja, jag heter Ryan." Viskade killen.

"Tja, Kevin." Viskade jag tillbaka. Mr Edward startade lektionen med en lång och döds tråkig genomgång. Som aldrig tycktes ta slut. Jag lyssnade inte så mycket på vad han sa. En gång under genomgången frågade han mig en fråga. Jag kunde svaret men precis när jag skulle svara såg jag rakt in i ett par gröna ögon. Courtneys ögon. Jag tappade helt tråden och stammade fram mitt svar. Som tur var hade jag rätt trots min tillfälliga kortslutning. När lektionen äntligen var slut störtade alla ut från klassrummet. Jag såg Courtney försvinna bort i korridoren med sina vänner. Plötsligt kände jag en klapp på axeln. Jag vände mig och och såg Ryans ansikte. Bredvid honom gick en till kille som jag inte visste namnet på.

"Stod du ut?" Frågade Ryan och skrattade.

"Knappt, han är ju värsta tyrannen!" Utbrast jag och skrattade jag med.

"Man vänjer sig" Sa killen som jag inte visste vad han hette.